tag:blogger.com,1999:blog-71353074264615173502024-02-02T01:52:00.357-08:00Madame PauliMadame Pauli är en resa i modets historia under 1700-talet. Pauli var verksam i Stockholm med en kramvarubod som hade rätt att ta in modevaror från Paris och resten av Europa. Här kommer visas modeplancher, dräkter, hattar och länkar. Allt som har med 1700-talet att göra.Unknownnoreply@blogger.comBlogger5125tag:blogger.com,1999:blog-7135307426461517350.post-18957396595639341342009-03-03T23:34:00.000-08:002009-03-04T00:04:51.624-08:00<span style="font-size:130%;">Snus – Tabatiere – dosan<br /></span><br /><span style="font-size:78%;">Till Sverige nådde tobaken, då Gustaf Adolfs soldater vände hemåt från 30-åriga kriget. Det existerar inga tidigare uppteckningar, men snuset nämns redan 1637. Sverige utmärker sig – tillsammans med Holland – till att vara bland de få europeiska land, där myndigheterna aldrig blandat sig i folkets tobaksvanor, förrän på det sena 1900-talet. Därför fanns det heller inga tidiga tullbestämmelser gällande införsel av tobak från 1600-talet och framåt. </span><br /><span style="font-size:78%;"></span><br />Det var inte bara kritpipan som kom till Sverige på 1630-talet. Redan 1660 snusar man av hjärtans lust, både män och kvinnor. Från 1680-talet har vi skriften ”Seigneur Hans Hanssons drömmar” Hans Hansson skriver således att han har sett ”alla slags kvindfolk i kyrkan i vissa städer under predikan suttit med sina tobaksbörsar (märk ordet börs som tydligen var det tidigaste sättet att bevara snuset) och därav hällt så stora portioner, som de därefter snusat så griskt, som en svulten häst slukar en liten portion havre”.<br /><br />Också hygien-problemet har författaren klart för sig när han obarmhärtigt skriver om snusande bönder; att somliga snusar så hurtigt och ivrigt och grådigt som den torraste jorden suger upp vatten, och att vissa näsor därför ser ut som ett hönsehus, där varken er rengjort i år eller i fjorår.<br /><br />Runtom i Europa ansågs snuset vara ett läkemedel som bland annat skyddade mot pesten. Varje morgon skulle t.ex. skolpojkarna i Cambridge inta en morgonpipa för att på det sättet hålla lungorna rena och utdöda alla elaka dunster.<br /><br />Det var dock paradoxalt så att snustobaken var mycket populär vid Solkungens hov, men att Ludvig XIV själv avskydde snus och inte tillät att någon snusade i hans närvaro. Så snart han inträdde i någon salong, försvann samtliga snusdosor in i fickorna. Det hindrade dock inte hans egna döttrar att snusa och dessutom att röka kritpipor som de lånat från soldaterna i Schweizergardet.<br /><br />Med Ludvig den XV fick Frankrike en levnadsglad kung som gärna snusade. Hans personliga favoritmärke var (som Friburg & Treyer i London framställer än idag) var Étrenne. Det var alltid det märket han önskade sig, när fabrikanterna gjorde sin uppvaktning på nyårsdagen. Men även märket Bureau brukade han flitigt. Den blandningen fick sitt namn efter att kungen använde det när han satt i konselj och regeringsmöten. Även Madame Pompadour snusade gärna och var en ivrig samlare av snusdosor.<br /><br />Också Ludvig XVI snusade gärna. Marie Antoinette höll sig dock kallsinnig till snusandet fastän hon var uppfostrad i snusets mecka, Österrike. Hon föredrog glace och sötsaker. Det hindrade dock inte drottningen att samla dosor.<br /><br />Vårt eget kungahus snusade gärna. Lovisa Ulrika var sedan sin prinsess-tid vid sin far Fredrik-Vilhelm och brors hov, Fredrik II av Preussen, van vid så kallat tobakskollegium. Hon kunde oftast ta sig både en eller två prisar snus, men hade tyvärr ett något osnyggt beteende då hon inte var noga med att putsa bort spåren av detsamma under näsan. Av sönerna var det Karl som troligtvis var mest förtjust i snuset. Han både rökte, snusade och ibland tuggade buss. Gustaf däremot hade inte lugnet att stoppa en pipa, utan höll sig till snusandet. Kungen tog gärna efter seden att ge bort vackra snusdosor till personer som gjort honom goda tjänster.<br /><br />Gustaf´s farbror Fredrik den II (Store) var, som vi redan talat om en omåttlig snusare. Fast han hade en utomordentlig samling snusdosor så berättas det bland hans tjänare och officerare att kungen när han låg i fält, bar snustobaken direkt i byxfickorna. Med tanke på att hygienen inte var så god, måste lukten varit förödande kring den lille krigiske kungen.<br /><br />Under rokokotiden blev ”Rapé au France” det mest gouterade märket. Ett annat populärt märke var St Omèr från den franska byn med samma namn. Den blev så väl inarbetat att vi här i Sverige uttalade namnet Sentomer. Men också andra kostbara rapeer såldes bra i Stockholm. Först och främst St. Vincent, Strassbourger och Pariser Rapé. Efterhand började även svenska fabrikanter framställa efterapningar som såldes under namn som Fransysk rapé. Här genomförde man den mycket omständliga torkningsprocessen som gav ett fint och naturligtvis ett mycket dyrt snus.<br /><br />Men det protesteras också kraftigt mot snusvanorna under 1700-talet. Således skriver Reinerus Broocman i ” En fuldständig swensk hus-håldsbok” 1736 om bland annat hygienen;<br />Den som snusar omåttligt, mister lite efter lite lugtesansen, näsan tillstoppas, hjärnan uttorkas, kläderna förorenas och under näsan löper man rätt avkylande utseende.<br /><br />I och med att snusandet kom på modet uppkom också mycket kostbara och luxuösa behållare för snuset. Under 1700-talet utvecklades behållare till snusdosan, en mycket nödvändig lyxartikel.<br /><br />Snusdosan eller tabatieren är, som hörs av namnet, fransk från början. Hovet och den galanta världen angav tonen. Konstnärer, framförallt guldsmeder och miniatyrmålare ägnade sig med stor iver åt denna konst. Det var ett utmärkt sätt att kunna överleva och visa sin hantverksskicklighet. Snusdosan kunde vara ett novelty-föremål, framtaget kring en viss händelse. Vid Gustaf IIIs oblodiga revolution delades ut vackra silverdosor bland borgerskapets garde, för sin hjälp att hålla huvudstaden och sitt rojalistiska sinne. En annan omtalad snusdosa är den som hovstallmästare Munck erhöll, tillsammans med ett brillianterat ur, för sin hjälp att närma kungaparet till varandra. Skvallret antydde att Muncken inte bara hjälpt till utan också var far till Gustaf IV Adolf. Något som vi idag vet att det inte är sant, genom genetisk provtagning.<br /><br />Kungar och furstar sände snusdosor som vänskapsgåvor till varandra eller till undersåtar som gjort dem bra tjänster. Att skänka en gyllene, brillanterad snusdosa var ett nådevedermäle under 1700-talet av annan klass än senare tiders billigare ordnar. För mottagaren erbjöd en sådan gåva, en tydlig ofta använd möjlighet till förbättring av sin ekonomiska status genom försäljning, det var så Bellman många gånger klarade liv och hank för sig och sin familj. Men även att kunna briljera med en sådan gåva kunde visa hur väl man stod hos sin kung eller beskyddare.<br /><br />Även den uppvaktande kavaljeren kunde genom att ge utsökta snusdosor vinna sin åtrådda skönhets gunst. Den angav på sitt sätt ägarens sociala standard. Långt ner i borgerliga kretsar försåg man sig med snusdosor av konstrikt arbetat silver, för vad skulle man tänka om en man som sträckte fram en enkel trädosa då han bjöd på en pris.<br />Ja, långt in i våra dagar har snusdosan med ingraverat namn varit en present på högtidsdagar.<br /><br />Redan på 1700-talet samlades det på utsökta snusdosor. Fredrik den II (Store) efterlämnade en kollektion som hade ett dåtida värde av 1.750 000 Thaler och då ingick 120 dosor besatta med brillianter.<br /><br />Det fanns dosor för herrar och damer, de senare oftast lite mindre. Till <a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmPFUHGPmg76c_lywuryFV7CHFPU_xFHYcXo5BLdxicrhJW1_U-u8gDVVZobnBdQ3ZPlTOImcJlWr9Lw0N4KSUksQNpQqy8oJvcTaYHDfbp9yYQr3lcnoJjKwZT47Lk0Re7Eoo84PkI9BD/s1600-h/CIMG0017.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5309234425084701762" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 250px; CURSOR: hand; HEIGHT: 179px" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmPFUHGPmg76c_lywuryFV7CHFPU_xFHYcXo5BLdxicrhJW1_U-u8gDVVZobnBdQ3ZPlTOImcJlWr9Lw0N4KSUksQNpQqy8oJvcTaYHDfbp9yYQr3lcnoJjKwZT47Lk0Re7Eoo84PkI9BD/s320/CIMG0017.jpg" border="0" /></a>galanteriet hörde att dosan kunde vara försedd med ett dubbelt lock, innanför vilket en raffinerad kärleksscen, oftast mycket detaljerade, dolde sig. Förutom till snus kunde dosorna användas till medikamenter, konfektyr, moucher m.m.<br /><span style="font-size:78%;"></span><br /><span style="font-size:78%;">Snusdosa målad av Aurora Walderhaug, SGS<br /><br /></span><span style="font-size:78%;"></span>I Frankrike uppkommer den kurtis som utvecklar sig till en hel ritual mellan ståndspersoner. Även detta mode sprider sig vidare utöver Europa och sedan vidare ned i samhällslagren.<br /><br />Om man vill räknas till att kunna uppföra sig, var det tvunget att kunna föra som man gjorde vid hovet i Versailles. Hur en gentleman hanterade och bjöd sin snusdosa avslöjade hans manér och uppfostran men även hur han accepterade en pris snus kunde vara avslöjade.<br />Under ett samtal kunde man vinna tid till att tänka efter genom att ta upp sin snusdosa, knacka lätt på locket för att snuset skulle lägga sig i dosan, långsamt öppna dosan med höger hand och eftertänksamt ta en pris mellan pekfinger och tumme, anbringa den i gropen mellan vänster tumme och pekfinger, flytta dosan i höger hand och nu med en elegant lätt gest stryka handen under näsan – med lätt böjd tumme – under bägge näsborrarna, uppsnusa snuset utan att ett endaste gran av snus hamnar på näsan eller överläppen. Därefter lägga dosan tillbaka i fickan och framdraga en spetsförsedd näsduk att skyla näsan då den eftertraktade nysningen kommer samt fint putsa näsan därefter.<br /><br />I och med den franska revolutionen kom denna form av lyx att få sin dödsstöt även om den levde upp under napoleontiden. Napoleon var en entusiastisk snusare. Det passade hans snabba sinne.<br /><br />Det franska ceremonielet<br /><br />1.Tag snusdosan ifrån vänstra västfickan med höger hand.<br />2. Flytta dosan till vänsterhand.<br />3. Knacka lätt på locket (för att samla snuset i dosan)<br />4. Öppna dosan med höger hand<br />5. Bjud dem, du talar med på en pris snus<br />6. Tag själv en pris med höger hand.<br />7. Anbringa snuset i vänstra handens ovansida mellan tum- och pekfinger grepp.<br />8. Stäng dosan med höger hand och lägg tillbaka den i västfickan.<br />9. För vänster hand upp under näsan.<br />10. Snusa för höger och sedan vänster näsborre så att hela prisen försvinner upp.<br />11. Tag fram näsduken. Putsa under näsan fri från snuspartiklar.<br />12.Nys – använd näsduken ännu en gång.<br /><br />Så nästa gång ni tar en pris, var noga med handföringen..<br /><br />Källor: Kulturen 1959<br />Nordiske snusdoser, Bo Bramsen<br />”Den längtansfulla näsans lyst”, J H Cobhausen 1720<br />Chambers Encyclopedia 1724<br />Reinerus Broocman i ” En fuldständig swensk hus-håldsbok” 1736<br />Bild: Ask målad av Aurora Walderhaug <a href="http://www.artbyaurora.net/">http://www.artbyaurora.net/</a>Unknownnoreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-7135307426461517350.post-71401188429510814432009-02-18T01:21:00.000-08:002009-02-18T07:37:00.305-08:00Det onämnbara/underkläder<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsXjdpwgZc1vi7LpJriKXquM-GeNvYKKt5UEmJF64_DJ8uF81Bwf5RCYNzHx7iuOOBrOJAGFic9fI2LHqNEZpgoY6CC68Uqw1gSuqqE4VeYcQagqyUlyxa5JYhO5_fyv_jh2XXNsjKpWUQ/s1600-h/9_L.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5304160799272335618" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 194px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsXjdpwgZc1vi7LpJriKXquM-GeNvYKKt5UEmJF64_DJ8uF81Bwf5RCYNzHx7iuOOBrOJAGFic9fI2LHqNEZpgoY6CC68Uqw1gSuqqE4VeYcQagqyUlyxa5JYhO5_fyv_jh2XXNsjKpWUQ/s320/9_L.jpg" border="0" /></a><strong><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Det onämnbara är ett bra namn på det man hade under sina kläder på 1700-talet. Och ändå blev plagg som ansågs vara underkläder, mode i senare skeden. Vad bar man då närmast kroppen? </span></strong><br /><div></div><div><br /><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Hos mannen blev det skjorta. Oftast fick skjortan också tjäna som kalsong och stoppades mellan benen. Naturligtvis fanns det också underbyxor/kalsonger, lika långa som knäbyxorna och som man fäste med band under knäet. Dessa hade precis som knäbyxorna lucka eller snörning fram. Alla hade inte råd att använda kalsonger. Kalsongen användes mest på hösten och vintern. De var gjorda av linne men förekom även i tunn ull. </span></div><div><br /><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">I en mans garderob ingick också en hemmarock/nattrock ofta med tillhörande nattmössa. Nattrocken var oftast gjord i en fin brokad eller broderat siden och kunde vara så fin att man kunde ta emot visiter i den. Det hände nog också att man faktiskt gick ut i den. Tänk bara på strofen i Bellmans visa där<span style="font-size:78%;"> </span>Mollberg faktiskt klår upp Wingmark och nattkappan går i kras. <span style="font-size:78%;"> </span></span></div><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;"><span style="font-size:78%;"> Korsett från Metropolitan museum</span></span></div><div><br /><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Till mannens intimare plagg räknades även halsduken (jabot, kravatte). Man ansågs inte vara klädd om man inte bar en elegant knuten halsduk. Det fanns otaliga variationer på knytningar. En förklaring till ordet kravatt är att under 1600-talet hade fransmännen kroatiska hjälptrupper/legosoldater. Dessa bar ofta en halsduk lindad om halsen för att hålla ihop skjortan i halsen. Eftersom fransmännen gillar det mesta som är nytt och annorlunda, anammade man snabbt kroaternas halsdukar i sin egen klädedräkt. </span></div><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;"></span></div><br /><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Det fanns flera olika sätt att knyta sin kravatt; </span></div><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">A la Stedingk föreskrev en enkel knut med överliggande spets som stoppades ned i skjortan.<br />La Fleury en stor mjuk rosett med spetsarna utspretande över västen</span><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">, </span><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">listan kan göras lång. </span></div><div><br /><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Strumporna var en annan detalj som kan hänföras till intimplaggen. Naturligtvis hade man inte strumporna i sängen, men det ansågs vara oklätt och anstötligt i en dams närvaro att vara barbent, även om man var i nattrock. Strumporna var ju dessutom ett utmärkt sätt att visa sina företräden. </span></div><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">En kraftig vadmuskel var det perfekta och de herrar som inte hade sådana kunde stoltsera med strumpor med stoppning där vaden skulle sitta. Dessutom kunde man excellera i färger och broderier som visade ens ställning och rikedom.</span></div><br /><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;"></span></div><div><span style="font-family:times new roman;"><span style="font-size:100%;"><strong>Kvinnan</strong> hade mer uttalade underplagg. </span></span></div><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Närmast kroppen bar hon en särk eller ett linne. Finheten i tyget berodde på vad man hade råd med. Den pryddes med spetsar vid armar och halslinning. I halsen satt en dragsko som kunde ändras beroende på den urringning man ville ha. </span></div><div><span style="font-family:Times New Roman;"></span> </div><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Över linnet bars korsett. Redan vid 4-års-åldern fick flickor börja med korsett. Detta för att forma kroppen till tidens ideal. </span></div><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;"></span></div><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;"></span> </div><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Kvinnan bar sällan eller aldrig underbyxor. Marie Antoinette ägde under sin levnad endast två par. De användes i första hand vid ridning under ridbyxa eller kjol eller när det var extra kallt, t.ex. vid resor. </span></div><br /><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Plagget ansågs vara erotiskt laddat och bars av kvinnliga skådespelare. Eftersom de ansågs ha en låg moral var det inte lämpliga för anständiga kvinnor. </span></div><br /><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Något förvånande är dock att Sofia Magdalena hade 36 par calcons i sin hemgift från Danmark. Danskarna ansåg tydligen att Sverige var ett kallt land, inte bara känslomässigt. </span></div><div><br /><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Oftast användes stubbar, en kjol sydd i många lager som isolerade från drag och kyla. </span></div><br /><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Under tidigt 1700-tal kunde stubben användas direkt som kjol och var rikt broderad i en mattlasé-teknik. Den hjälpte dessutom till att hålla ut kjolen ifall man inte använde pocher/panier. Annars kunde en eller flera underkjolar användas. De var oftast i linne eller ylle.</span></div><div><br /><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Till den officiella dräkten bar man oftast en styvkjol eller panier, vid 1720-talet cirkelrund för att sedan plattas ut fram och bak. Styvkjolen var oftast gjord av tyg som vaxades eller vävdes av hästtagel eller något annat styvt material. Paniern benades med valben, pilträ eller annat användbart material.</span></div><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;"></span></div><br /><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Paniern ändrade också utseende genom 1700-talet. Från att ha varit cirkelrund blev den nästan platt fram och bak för att sedan krympa i omkrets. Man skiljer fransk panier (rundade höftkanter) från den engelska mera raka höftkanter.</span></div><div><br /><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Pocher (ficka) bestod av två vid var sida om höftena fästade korgar som höll ut klänningen sidledes. Oftast var de gjorda i grovt oblekt linne, utspända med valben eller något annat styvt material. ”Burarna” hade botten och fungerade som stora fickor. Pocher började användas runt 1750 här i Sverige. Om man ville ha mer vidd i kjolen använde man en panier, som bestod av en kjol som spändes ut med valfiskben, rotting m.m.</span></div><br /><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Cul de Paris var en slags kudde som fästes baktill vilandes på baken. Den kom att ersätta pocherna under 1780-talets mode. Föregångare till vad som under 1880-90-talet skulle kallas turnyren. De falska rumporna kunde ta enorma proportioner.</span></div><div><br /><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">En ung engelsman ber i ett brev till sin bäste vän att vara försiktig när han tar ut damer i roddbåt på kanalen. "Försäkra dig om att de bär (bumrolls) rumpor av kork", skriver han: " dessa har förmågan att flyta, om din moatjé mot all förmodan skulle hamna i vattnet"...</span></div><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;"></span></div><br /><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Det var inte bara "falska rumpor" som användes. Det naturen inte hade beskärt en med, kunde modeskaparen ge en. Falska bröst, s.k. "duvor" användes under klänningarna och fichyerna. </span></div><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;"></span> </div><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Man kunde till och med få kindkuddar för att fylla ut infallna kinder. Under en kort tid under 1780-talets slut var det till och med modernt att se gravid ut.<br /></span></div><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Countochen (säckklänning) var ett sängkammarplagg/hemmaplagg från början som fick en sådan genomslagskraft att den till slut hittade vägen till hovet. </span></div><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Första gången den användes var ca 1720 vid franska hovet. Historien berättar, att en grevinna som var gravid och inte klarade att snöra sig så pass så hon kunde få på sig hovdräkten, lät förfärdiga en mycket vacker contouche för presentationen. Då hon sedan steg inför hovet i dräkten var skandalen ett faktum och ett nytt mode var fött. Den väckte sådan skandal att regentens (Filip II av Orléans) hustru vägrade att ta emot damer som bar dräkten. Den ansågs vara lättfärdig och inbjöd till lätta amorösa aktiviteter. Countouchen följdes snart av andra varianter av säckklänningen, adrienne och robe à la française. En vidareutveckling av contouchen var också levitén och piemontaisen.</span></div><div><br /><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Chemisen. När Marie Antoinette lät avbilda sig i chemise ansågs det anstötligt. Drottningen visade underkläder på en offentlig bild. Visserligen hade monarker avbildats nästan i mässingen förr men då oftast i en romansk/grekisk dräkt. Chemisen var från början en underklänning av tunt linne/siden/bomull som bars under klänningar och korsetter. I takt med att modet blev mer naturligt och lättare gjorde chemisen framsteg. Den ansågs komma från Amerika och kallades ibland creolsk dräkt. I boken Danske modedragter 1700-årene finns en bild av prinsessan Louise Augusta (dotter till Caroline Matilde och Christian VII). När den målades blev det skandal, men prinsessans bror, kronprinsen, genmälde att det var så många som målade sig i chemise och dessutom var det hennes man som ville ha porträttet.</span></div><br /><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Till hemmaplaggen räknas deshabillé och morgonrocken. </span></div><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;"></span></div><br /><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Begreppen klädd och oklädd hade en helt annan mening på 1700-talet än vad vi är vana vid idag. Klädd dräkt (eng. dress) innebar en officiell klänning som bars med vissa accessoarer, t.ex. panier eller stora pocher, medan en oklädd dräkt (eng. undress) kunde vara tillräckligt fin i våra ögon men innebar en mindre kjol som inte ens behövde pocher. "Klädd dräkt" var en officiell dräkt typ festdräkt, hovdräkt eller ceremonidräkt medan en "oklädd dräkt" oftast var en vardagsklänning.</span></div><br /><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Så här förklarar Markis de Caraccioli i sin dagbok (...) Lyon 1768, tome 1, p.41:”Déshabillé que les jeunes gens prennent le matin et qui consiste dans unfrac de ratine ou de coutil, dans une cravate de taffetas noir ou blanc,dans des cheveux nattés et retroussés avec un peigne, dans unhaut-de-chausses connu sous le nom de Pantalon, ou dans les brodequinsartistement travaillés on parcourt de la sorte la ville (...); mais il estdes agréables ainsi chenillés pour qui c’est toujours le matin, en ce qu¹ilsne sont jamais autrement vêtus.”</span></div><br /><div><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Markisen förklarar också ordet: “dishabille” i dessa termer:”Il y a souvent plus d’art dans le déshabillé, que dans la plus grandeparure. Ces sortes de déshabillés n¹ont lieu,que lorsque l’on attendquelqu¹un à qui l’on veut plaire. Les jeunes gens ont maintenant la plusgrande partie de leur garde-robe en déshabillés; ils trouvent les fracs pluscommodes et plus élégants que les habits.”<br /><br />En enkel översättning är väl kanske på sin plats:<br />För damerna, alla slags klänningar som man icke bär grand panier till, är déshabillé;<br />för gentlemännen, all slags dräkt där man icke bär en kostym i tre delar är också déshabillé. habit habillé” och hovdräkten räknas som formell dräkt d.v.s. klädd dräkt (rock eller frack, väst och byxor, alla i samma tyg, med ett undantag, västen kan vara i ett annat tyg, broderad för att matcha allt tillsammans. </span></div>Unknownnoreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-7135307426461517350.post-69512238318106841162008-07-13T14:07:00.000-07:002009-02-18T07:46:40.399-08:00Solfjädern<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQ_7JoafowFb0gAULzX7Zm0DZMKIlpaT9fynhfmUmZYWl-qUpzDKJ3NJeBAf7FMGOn5awhg4W6fzppwP_f3hIGrb2ba8khDToWrZWwjUoiWDr8Gxy3XHgggb_jgiVCBsZBWyIAK3QCQ2Xs/s1600-h/1787.jpg"><span style="font-size:85%;"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5226246860484162178" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; CURSOR: hand" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQ_7JoafowFb0gAULzX7Zm0DZMKIlpaT9fynhfmUmZYWl-qUpzDKJ3NJeBAf7FMGOn5awhg4W6fzppwP_f3hIGrb2ba8khDToWrZWwjUoiWDr8Gxy3XHgggb_jgiVCBsZBWyIAK3QCQ2Xs/s320/1787.jpg" border="0" /></span></a><span style="font-size:85%;"> <span style="font-family:times new roman;">I det forntida Egypten var solfjädern ett kungaemblem. På 1500-talet kom solfjädern till Frankrike och sedan vidare till andra länder, oftast som en vippa strutsfjädrar.Mot slutet av samma århundrade infördes den veckade solfjädern från Kina och Japan och kopierades i Europa, Det blev sedan den slutgiltiga formen för en solfjäder. </span></span><br /><br /><span style="font-size:85%;"><span style="font-family:times new roman;">Under rokokotiden var solfjädern ett verkligt lyxföremål. Spröten och ytterskivorna gjordes av elfenben, pärlemor, sköldpaddsskal och guld. Sidenet/papperet ornamenterades med handmålade blommor, landskap, amoriner, nymfer, herdar och herdinnor. </span></span><br /><br /><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Solfjädern var en av de saker damerna inte kunde undvara. Den kunde skydda den blyga och genom ett sinnrikt system kunde man meddela sig med sin älskare t.ex. om tider och platser. Den kunde dessutom vara en distraktion för den som inte visste var man skulle göra av sina händer. Damerna bar den gärna fäst vid skärpet med en kedja eller ett snöre. Bruket var i allmänhet inskränkt till de högre stånden, utom i Spanien, där också kvinnor av de lägre klasserna bar solfjäder.Under nyklassicismen mot slutet av 1700-talet blev figurutsmyckningen mera heroisk i stilen. </span><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Det var en mycket omtyckt gåva att ge till damer. </span><br /><span style="font-size:100%;"><span style="font-family:times new roman;">Män kunde naturligtvis också ha solfjäder, men det var oftast sk. petit-maitre eller modesprättar som bar dem. </span></span><br /><span style="font-size:100%;"><span style="font-family:times new roman;"></span></span><br /><br /><span style="font-size:100%;"><span style="font-family:times new roman;">Skickliga konstnärer dekorerade solfjädrarna och siden- och spetssolfjädrar blev moderna. Många av 1700-talets vackraste damer lät sig avmålas med sina solfjädrar, visande sin status och rikedom. I dansskolor och genom etikettsböcker fick de unga flickorna lära sig att handskas med en solfjäder. Sättet att hålla eller vifta med solfjädern gav spänning vid det tysta kurtiserandet i societeten. </span></span><br /><span style="font-size:100%;"><span style="font-family:times new roman;"><br />Ett hål i solfjädern som ofta täcktes av en glasbit eller en spetsgenombruten solfjäder gav möjlighet att i smyg överblicka situationer runt i kring sig.<br />En del solfjädrar kunde ha ett erotiskt motiv på baksidan. Om en dam var mycket intresserad av en herre kunde hon genom att vända på sin solfjäder så att mannen såg motivet och på så vis kanske invitera honom till en herdestund i en alkov eller kanske i hennes rum….<br /><br /></span></span><span style="font-size:100%;"><span style="font-family:times new roman;"></span></span><br /><span style="font-size:100%;"><span style="font-family:times new roman;"><strong>Solfjädersspråket</strong> </span></span><br /><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Här är ett urval av solfjäderspråket, hopsatt från dansböcker, dagböcker och etikettsböcker, dock är inte allt från 1700-talet utan även från källor<br />i början av 1800-talet. Vissa tecken och gester kan betyda olika saker, beroende på vilken etikett- eller dansbok man läser, så man skall nog ta dem med en nypa salt..<br />Dessutom kunde de betyda olika saker i olika länder. Men för skojs skull satte jag ihop denna. Mycket nöje!</span><br /><br /><span style="font-family:times new roman;font-size:100%;">Fläkta sig själv långsamt - Gör dig inte till, jag är inte intresserad av dig<br />Fläkta sig själv hastigt - Mitt hjärta står i brand<br />Vifta hastigt och fälla ihop solfjädern flera gånger - Jag har något viktigt att berätta<br />Hängande solfjäder i vänster hand - Mitt hjärta tillhör någon annan<br />Hängande solfjäder i höger hand - Mitt hjärta är fritt<br />Fläkta med vänster hand - Flirta inte med den där kvinnan!<br />Röra solfjäder-stället med fingrarna - Jag vill gärna tala med dig<br />Stryka den utslagna solfjädern över kinden - Jag älskar dig<br />Röra med hopfälld solfjäder vid överläppen - Jag litar inte på dig, du är farlig</span><br /><span style="font-size:100%;"><span style="font-family:times new roman;">Vila/stryka med hopfälld solfjädern över bysten - Du lockar mig<br />Skyla bysten med uppfälld solfjäder - Otäcka karl!<br />Drag den hopfällda solfjädern ett par gånger genom handen - Jag är sårad!<br />Låt den vila i hopfällt läge mot höger kind - Ja<br />Mot vänster kind - Nej<br />Hålla den hopfälld med spretande lillfinger - Adieu<br />Stryka undan sitt hår från pannan - Glöm mig inte<br />Flytta över solfjädern från hand till hand - Jag ser att tittar på den där kvinnan<br />Slå sig själv i handflatan med solfjädern - Älska mig!<br />Halvöppen solfjäder över ansiktet - Vi får akta oss, man ser oss<br />Slår med solfjädern på saker - Jag är otålig<br />Tittar noga på målningen på solfjädern - Jag tycker om dig<br />Tappa solfjädern framför sig - Jag åtrår dig, jag tillhör dig<br />Skymma ljuset med solfjädern - Du är ful<br />Solfjädern placerad över hjärtat - Du har vunnit mitt hjärta<br />En stängd solfjäder rör vid högra ögat - När får jag träffa dig!<br />Antalet solfjäderspinnar visar svaret på frågan - Hur många timmar?<br />Hyttande slag med stängd solfjäder - Var inte så otrevlig<br />Halvöppen solfjäder pressad mot läpparna - Kyssar </span></span><br /><br /><p><span style="font-size:100%;"><span style="font-family:times new roman;">Från franska revolutionen kom solfjädern nästan ur bruk. Inte förrän på slutet av 1850-talet togs den i allmänt bruk igen.</p><span style="font-size:85%;">Källor: Åkerhielms Dansbok</span></span></span><br /></span></span><span style="font-family:times new roman;font-size:85%;">E Herrador Quero, The Secret Language of the Fan</span><br /><span style="font-family:times new roman;font-size:85%;">Kirsten Lindberg, Fra maskulint magtsymbol til feminint flirtemiddel</span><br /><span style="font-family:times new roman;font-size:85%;"><a href="http://www.wickipedia.com/">www.wickipedia.com</a><br />Diverse dansböcker - Nordiska museet</span><br /><span style="font-family:times new roman;font-size:85%;">How to behave - The rudiments of behavior</span>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7135307426461517350.post-6300157696867621562008-07-03T00:48:00.000-07:002008-07-23T10:06:35.286-07:00Siden<div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinJoEu4M1np_zx1cTWg3KX8cjzGVZroU4VSb-u0GbnC4GJpNSojOCfjGmKApzEligdn7QCjYIqpspkBTN02OjY84YMbus7ghluofPbeOYToWFEFAbirrDfKXTPTu8PqqO2vCUY0_kBOniv/s1600-h/SatinDuchess+SaddleGreyGold.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222603003070584162" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 280px; CURSOR: hand; HEIGHT: 199px" height="184" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinJoEu4M1np_zx1cTWg3KX8cjzGVZroU4VSb-u0GbnC4GJpNSojOCfjGmKApzEligdn7QCjYIqpspkBTN02OjY84YMbus7ghluofPbeOYToWFEFAbirrDfKXTPTu8PqqO2vCUY0_kBOniv/s320/SatinDuchess+SaddleGreyGold.jpg" width="245" border="0" /></a><em><span style="font-size:78%;">Dubbelvävd duchesse. Tyget på bilden är hämtat från Fashion Fabrics - Modetyger</span><br /></em><br /><br /><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGIbHuNpDFqT6Erc3xtCIxAoh41EFbq-Bzqq9dQWSEbf2kG-ljoAgUvWcJRW3TVaLCZ3vQ1xqZqVJnul8TB82jqcRazL_hjYT__1rJoPEGqlSET7W2uiuxLqwqxh3XNBW0dROin5RzsNg-/s1600-h/Brokade+Granatäpple+small.jpg"></a><br /><div><br /><br /><br /><br /><span style="font-family:times new roman;"><strong>Siden har en sällsam historia ...</strong><br /><br />I flera tusen år har siden bara burits av furstar och av änglar, om man får tro vad som står skrivet i koranen.<br /></span><span style="font-family:times new roman;"></span></div><div><span style="font-family:times new roman;">En dag för ca fem tusen år sedan gick kejsarinnan av Kina på promenad i sin trädgård. Då fick hon se hur en silkeslarv spann in sig i en glänsande tråd som sken i solskenet. Hon gav en tjänare i uppdrag att tillverka en dräkt av den solskimrande tråden.<br />Det är legenden om hur man systematiskt började odla, haspla och väva siden år 2700 f Kr.<br />Från början i det gamla Kina fick bara kejsaren och hans familj bära kläder av siden.<br /><br />Dock insåg man snabbt vilken oerhörd exportvara det var och började exporterade siden till länderna kring Medelhavet. Längs sidenvägarna mot väster och söder drog kamelkaravaner med den dyrbara lasten. Det var farofyllda resor som kunde ta åtta år. De långa handelsvägarna slutade i Syriens hamnstäder.<br />Många gånger repades de kinesiska tygerna upp och man tog hand om tråden och vävde om den till nya tyger i bindningar som användes i vår del av världen för att sedan säljas vidare till grekiska och romerska furstehov.<br /><br />Då det romerska riket stod på höjden av sin makt var Kinas export av siden som störst. Naturligtvis ville många komma på hemligheten med att skapa de underbara tygerna. Man trodde t.ex. att silke växte på träd. Sidenets framställning var en strängt bevakad hemlighet, och belagt med dödsstraff om man avslöjade det. I mer än tusen år bevarade kineserna sin hemlighet.<br /><br />Hemligheten blev till slut avslöjad. Två män förklädda till tibetanska munkar, vandrade över bergen mot Tibet med silkefjärilsägg i sina ihåliga vandringsstavar. De var utsända av Kejsar Justianius av Bysans som lade grunden till den europeiska sidenindustrin. Senare efter romarrikets fall, skulle Venedig nästan helt överta rollen som importör/tillverkare/exportör till Europas kungliga hov.<br /><br /><strong>Odlingar och sidenväverier i Sverige<br /></strong>Eftersom siden var så eftertraktat försökte många länder själva att framställa det dyrbara tyget. Frankrike var det land som bäst lyckades med sina väverier och blev kända för sina underbara tyger. Import av sidentyger var ofta belagd med tullavgifter och skatter vilket gjorde att smugglingen av sådana varor fick ett högt pris och dyra böter om man blev upptäckt. Det fick den inhemska framställningen att få en skjuts framåt. Detta gällde även Sverige.<br /><br />År 1649 var holländaren Jakob van Utenhoven den förste att få tillåtelse att anlägga ett sidenväveri i Stockholm. Med hjälp av statsunderstöd anlade han väveriet vid Fatbursjön (nuvande Medborgarplatsen). Väveriet tillverkade siden, sammet och damast.<br />Men inte förrän på 1730-talet tog det riktigt fart på den inhemska framställningen av sidentyger. På Fredrik I:s begäran kom ett flertal franska sidenvävare att bosätta sig i Stockholm och öppna sidenväverier. Arkitekten Jean Erik Rehn fick statligt stipendie för att studera sidentillverkningen i Lyon. När han sedan återkom till Sverige fick han till uppgift att formge och färgsätta mönster som kunde beställas av sidenfabrikörerna.<br /><br />Rehn och fabrikör Bartolome Peyron utförde mängder av beställningar åt kungahuset, bl.a. fick de i uppdrag att teckna och väva brokaderna till Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas kröningsdräkter. I samband med kröningen 1751 lät de prägla en belöningsmedalj till de skickliga spinnerskor som arbetat med brokaderna.<br /><br />År 1754 infördes totalförbud av import av ostindiskt siden. Detta för att hjälpa upp den inhemska produktionen. Ändå blev det ingen riktig fart på sidentygstillverkningen.<br />Eftersom råvaran, silkeskokongen var dyr att importera, försökte man anlägga silkesodlingar här i Sverige. Lovisa Ulrika tog silkesodlingen under sitt beskydd. I mitten av 1700-talet lät hon anlägga en mullbärsträdodling vid Drottningholm och initierade uppfödning av silkesmaskar. Dock hade redan flera försök till silkesodlingar på mullbärsträd funnits i Stockholmstrakten.<br />Hattpartiet försökte också att uppmuntra silkesodling genom att ge ekonomiskt stöd till anläggandet. Så långt upp som Skellefteå anlades en silkesodling. När sedan mösspartiet kom till makten upphörde stödet och flera odlingar lades ned.<br /><br /><strong>Ostindiska kompaniet</strong><br />Det vara en skotte vid namn Colin Campbell som utarbetade riktlinjerna för det svenska Ostindiska kompaniet. Mannen som kom att leda kompaniet blev dock Henrik König, handelsman. År 1732 började resorna till Kina och Indien. Resan var lång och kunde ta 17 månader fram och tillbaka.<br />På utresan från Göteborg lastades fartygen med järn och trävaror som såldes i Spanien för silver. Silvret omsattes sedan till te, porslin, siden och lackarbeten.<br />Eftersom både silver och de hemvändande varorna var begärliga för pirater färdades man gärna i konvoj med andra handelsskepp.<br /><br />De som investerat i det Ostindiska kompaniet gjorde stora vinster om skeppen kom fram. Eftersom det fanns så många risker med resorna blev varorna mycket dyra och eftertraktade. Det importerades mängder av varor till Europa på det här sättet, något som de inhemska köpmännen naturligtvis inte tyckte om eftersom de fick en stark konkurrens. För att kunna hävda en inhemsk marknad infördes ett flertal förbud mot bl.a. siden men det ledde bara till att man istället smugglade in sidenet och stämplade det som inhemskt för att kunna sälja det. Ostindiska kompaniet var verksamt till 1813.<br /></div></span><br /><div><span style="font-family:times new roman;"><strong>Stockholms slotts byggdes av kjolskatt</strong></div></span></div><div><div><span style="font-family:times new roman;">Siden är den perfekta lyxvaran, det visste man även på 1700-talet. Vem har inte beundrat målningarna av Roslin och sett hans perfekta penselföring när han avbildat siden och sammetstyger, för att inte tala om spetsarna. Att kunna klä sig i siden och sammet blev de rika och adelns privilegium. Det finns rättsprotokoll där straff utmätts till kvinnor som inte ansågs ha rätten att bära siden, något man i bästa fall fick böta för. Som alla regler och förordningar tänjdes lagen och man kunde under byggandet av Stockholms slott betala slottsskatt för att få inneha och bära sidenkjortel av visst omfång. Efterhand kunde även tjänstefolket klä sig lite finare. Mången matmor lät sina lätt uttjänta kläder vandra vidare till tjänarna. Där syddes de om i kanske ett modernare snitt och användes på fridagar och allehanda festligheter. Naturligtvis skapade det ett avund hos mindre bemedlade borgare som fick se pigor gå i siden. </span></div><br /><div><span style="font-family:times new roman;">Inte förrän kattunet (bomullen) kom på modet slogs siden ut som modevara nummer ett, men det är en helt annan historia..</span></div><div><span style="font-family:times new roman;"></span></div><div><strong><span style="font-family:times new roman;"></span></strong> </div><div><strong><span style="font-family:times new roman;">Olika sidentyger</span></strong></div><div><span style="font-family:times new roman;font-size:78%;">Silkestråden kan vävas till flera olika slags tyg. Namn som twill och satin är alltså beskrivningar på olika vävningssätt. Här följer några av de vanligaste:</span></div><div><span style="font-family:times new roman;">TWILL - glansigt siden som kännetecknas av diagonaler på grund av kypertvävningen<br />SATIN - atlasbindning: på rätsidan gör tråden långa obrutna strängar, varför rätsidan är glansig medan avigsidan är matt<br />CDC (Crepe de Chine) - tuskaftsbundet tyg med kräppad inslagstråd, ytan är slät och har svag lyster<br />CHIFFONG - tuskaftsbundet tyg av snodda trådar, ett genomskinligt siden med matt yta<br />JACQUARD - mönstervävt tyg med växelvis glansiga och matta partier som bildar olika mönsterfigurer. T.ex. i vävda slipsar kan mönstret knytas av olikfärgade trådar. </span></div><br /><div><span style="font-family:Times New Roman;"></span></div><br /><div><span style="font-size:78%;"><span style="font-family:Times New Roman;"><strong>Källor</strong>: </span></span></div><br /><div><span style="font-family:Times New Roman;font-size:78%;">Google - Silk</span></div><br /><div><span style="font-size:78%;">The Art of Dress in England-France 1750-1820 - Aileen Ribero<br />Dress in Eighteenth-Century Europe 1715-1789 - Linda Baumgarten</span></div><br /><div><span style="font-size:78%;">Siden - Stadsmuseet, Malmö Museer</span></div><br /><div><span style="font-size:78%;">Plånböcker i siden - KMK</span></div><br /><div><span style="font-size:78%;">Hovets Dräkter - Lena Rangström</span></div><br /><div><span style="font-size:78%;">Sofia Magdalenas brudklänning i tidens smak - Livrustkammaren</span></div><br /><div><span style="font-size:78%;">Drottningar - kvinnlighet och makt - Livrustkammaren</span></div><br /><div><span style="font-size:78%;">Historical Fashion in detail, the 17th and 18th century - Avril Hart och Susan North </span></div><br /><div><span style="font-family:Times New Roman;font-size:78%;">Wikipedia</span></div></div>Unknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7135307426461517350.post-63267380760078272642008-06-23T13:35:00.000-07:002008-06-23T13:49:00.714-07:00Välkomna till Temple de Modesom min butik hette. Den låg på Västerlånggatan och var centrum för modet här i Stockholm under 1700-talet.<br /><br />Jag hoppas att mina besökare skall känna sig välkomna och att de har tålamod med mig och mina inlägg.Unknownnoreply@blogger.com1